madelenerone

Ja, glädje är ett härligt ord! :)

Jag har åkt på feber och halsont,
men känner glädje ändå, och det av den enkla anledningen att det finns människor runt mig som värmer själen, av bara den enkla saken som att få massa fantastiska kommentarer på sin fb-profilbild!
Ja ni ska veta att det lägger sig som god, varm, mjuk bomull runt hjärtat.




Jag 2011
____


Man kan glädja andra.
Man kan krossa andras drömmar.

Jag har upplevt en speciell glädje idag, och det var min minsta bror Alexander som visade mig den.
Han VILL verkligen spela ishockey, men det finns någon som redan delvis har krossat hans dröm genom att säga att det är alldeles för dyrt och att det förstör familjens tid för annat...

Det personen är hans egen mamma.
Den människan i ens liv, som alltid ska stötta, göra allt för en och sprida glädje!
Framförallt ska mamma tillsammans med en själv hjälpa att uppfylla drömmar!

Ja, ni får bli förbannade, för tro mig, det har jag varit alldeles för många gånger på den människan..
Och det tjänar inget till..

MEN idag så bestämde vi oss (jag, min mamma & hans pappa) för att plocka ihop hockeygrejer som faktiskt redan fanns hemma, (konstig va? med DEN hockeyintresserade familjen jag växt upp i ;) )
Sen när Alex kom hem så sa ja till honom att han skulle få prova träna idag, och jag fick till svar;
- nej, du ljuger för mig nu.. Sluta ljuga om det där..

Tänk bara att en 9åring ska behöva säga/känna så..
Men tillslut fick jag honom att förstå att det faktiskt va sant!
Han skulle få börja ta ett steg in i en av sina drömmar! :)
Han kastade sig runt halsen på mig, så vi ramlade på golvet tillsammans och han sa;
- åå va glad ja blir!! :D
Det kallar jag GLÄDJE, rakt igenom!

En enkel dröm gick i uppfyllelse.
Den drömmen för mig är en självklarhet att uppfylla, men tyvärr inte för alla.
_____


Nu sitter jag på balkongen, i solen med tofflor, filt och en kopp te.
Jag njuter.

Jag tänker på matchen Munkfors-Nor som jag såg igår, den va riktigt bra, en kämpar insats av Munket. Vinst. Glädjeskrik! :)
Min finaste lillebror Pontus blev matchen lirare. Glädje och stolthet.


Nu skänker jag er ett leende, en varm höstkram och orden,
"Man kan inte hjälpa alla, men alla kan hjälpa någon"