Jag ska göra skillnad
Snäckan
När min pojke var fyra år var vi på Mallorca.
En morgon skulle jag springa utefter stranden.
Anders ville följa med,
Efter 25 meter blev han trött.
Han stannade, men jag sprang vidare.
När jag vände, såg jag honom som en liten prick,
som satt och väntade på mig.
När jag kom närmare såg jag att han gjorde någonting.
När jag kom helt nära, såg jag vad.
Han satt nere vid strandkanten och kastade snäckor i havet.
Under natten hade havet spolat upp mängder av snäckor.
Han räddade dem tillbaka till livet.
Jag tyckte det var fint gjort, och sa det också.
Men.....
Det var hundra snäckor på en meter och stranden var en mil.
Så jag ville få honom att inse det meningslösa.
Jag sa: Det är fint, men vad tror du det spelar för roll
att du kastar tillbaka en snäcka eller två.
Först tittade han bara på mig.
Han hade en snäcka i handen.
Sakta sträckte han upp den mot mig och sa:
För den här.
För den spelar det roll.
___________
Den här fina dikten/berättelsen värmer hela mitt hjärta.
Dessa orden tar jag med mig tillbaka till Matanana imorgon efter en ledig helg.
Ensam kan Jag inte rädda världen eller Afrika på något sätt,
men Jag ska göra skillnad för några få individer som har fått en riktigt hemsk start på livet.
Det ska inte behöva vara så att någons liv, värdighet och drömmar ska krossas för att de är födda på andra sidan jorden,
och livet är inte så rättvist som jag tycker att det ska vara.
Men jag ska göra det där lilla extra som jag kan, för några afrikanska pärlor som verkligen behöver det.
Nu dröjer det nog några veckorna igen tills jag får tillgång till internet.
Men nu är jag full av ny energi efter mejl, samtal på Skype och massa boost, så tack alla för allt stöd!
Tillsammans är vi starka!
Var rädda om er!
PUSS & KRAM PÅ ER!
I en helt annan värld
Äntligen ett stort och efterlängtat HEJ på er där hemma!
Nu tänkte jag uppdatera er lite här från Tanzania.
Eftersom jag bor 10 mil ut i buschen och avståndet till internet och el är lika långt så blir det tyvärr inte så mycket bloggande.
Men över helgen så befinner jag mig i en större stad vid namn Iringa.
Jätte mysig Afrikansk stad!
Vart ska jag börja?
Kort sagt gick flygresan bra, dock många tårar efter att jag vinkat av älskade Lisa och Storebror.
Men efter att ha fått massa stärkande ord av dom på flygplatsen och av alla er där hemma som peppat mig så kunde jag plocka upp de orden ur fickan och boosta mig själv! Tack alla!
Väl framme va det övenattning i Dar es Salaam för att tidigt på morgonen efter dra på Safari!
Fantastisk upplevelse där vi fick se massa djur på nära håll.
Under resan vidare till Matanana där jag ska bo i 2 månader hände allt från allergisk reaktion av en våtservett och motorstopp mitt i den afrikanska trafiken, men Hakuna Matata som vi säger här i Afrika! ;)
Av sammanlagt 12h i minibuss här i Afrika kan jag lova er att jag satt med hjärtat i halsgropen i 6h av dom.
Omkörning vid krön och i kurvor, ojämna vägar, krockade fordon efter vägkanten, slingriga smala vägar och branta stup.... Ja, en liten del av allt :)
Träsmak i rompa och VM i lökar under armarna också!
Försök tänka er...
Kör 6h så långt ut i ingenstans du kommer,
efter väger går små barn och vuxna med alltifrån trädvirke till vattenhinkar på huvudet,
husen är som en svensk lek-koja,
kläderna på folk liknar en svensk trasa!?
skor är överklass,
luften täcks av rök från brända sopor,
ingen el, inget rinnande vatten..
maten behöver vi inte gå in på...
Där och då, på plats, när ögat mötte allt detta så kände jag, Vad har jag gett mig in på?
Det här är verkligen en av de absolut fattigaste provinserna i Tanzania och här ska jag bo & leva i TVÅ MÅNADER!?
Väl framme fick jag svälja gråten och försöka trycka bort tankarna och plocka fram alla ord från er där hemma igen och min egen Styrka!
För det behövdes verkligen!
Vi sex volontärer möttes av sex andra goa volontärer, Ewout och Salome med storfamilj och alla underbara barnen Framför lägerelden, skön känsla av en oerhört stor gemenskap!
Nu har det gått en tid och chocken har mestadels lagt sig, trots att man möter nya saker varje timme och inget är som hemma, INGET!
Boendet innehåller bedbags i madrasserna titt som tätt,
ficklampan är min bästa vän då ingen el finns,
toan på Statiol är ett himmelrike då vi har endast ett hål i marken till toa...
(jag hade magsjuka i tre dagar.....)
duschen blir då man trotsar det iskalla regnvattnet,
maten är typ endast kolhydrater, deras huvudrutt är Ugali, man får inte säga så, men det smakar inget och konsistensen är vidrig! Men äta bör man annars dör man..
att tvätta lite underkläder för hand tar en timme typ,
jag lovar er att blommflugor i fruktkorgen inte kan jämföras med höns, tuppar, kor, grisar, flugor, hundar, katter mitt i maten... Häromdagen hittade vi en Grön Mamba (giftig orm) i skafferiet!!
sen alla underbara barn som alla har hemska uppväxter och händelser bakom sig...
någon har matas med alkohol som spädbarn, en annan är lite hjärnskadad efter att styvmamman försökt dränka henne som bebis, slag och undernäring är en vardag och det man innan sett på tvn i Sverige är man nu mitt upp i.
Något positivt tänker någon nu?
JA, mitt i allt detta elände så föds ett leende hos barn & vuxna vid varje möte!
det är sååå underbart och värmen sprids i hela kroppen!
Dans, sång, lek, glädje & en otrolig uppskattning visas,
ja afrikanerna har verkligen en livsglädje som ingen annan jag mött har,
trots svåra förhållanden och under knappt några förutsättningar Finns den där,
den otroliga värmen, kärleken, glädjen och omtanken! I LOVE IT!
Nu har jag kommit in mer i vardagen och ska njuta av denna charmiga kultur och hårdare sätt av att leva fysiskt sett.
Jag ska undervisa i skola, ge barnen all kärlek jag kan, spela fotboll, lära mig lite Swahili,
vi bygger en stuga i lera & tegel och i februari börjar ett nytt skolbygge i byn och massa mer!
Det känns som att det här är smörja för själen och allt där till, man går ner i varv till Hakuna Matata och tid finns knappt,
en riktigt tankeställare om att verkligen uppskatta det man har,
man känner hur otroligt lyckligt lottad man är som har det så alltför bra hemma!
Men som sagt, nu ska jag göra allt jag kan för att dessa barn i denna byn ska få det så bra som bara är möjligt.
Ta hand om varandra där hemma, så lovar jag att ta hand om mig och barnen här nere.
Som sagt, inget internet och ingen mobil,
så titta upp på stjärnhimlen när ni tänker på mig,
för varje gång jag ser den otroliga, obeskrivligt vackra afrikanska stjärnhimlen så tänker jag på er där hemma och försöker tänka på att vi är ändå rätt nära varandra som är under samma himmel!
Massa puss & kram från mig och Tanzania
Hej-Då Sverige, Hej Tanzania!
Imorgon klockan 06.25 lyfter planet mot Tanzania.
Närmare bestämt Matanana (2000m ö havet) som ligger i Iringaprovinsen i sydvästra Tanzania.
Där ska jag under två månader bo i byn och vara en extra hand för barnen på ett eller flera barnhem.
Jag vet redan nu att det kommer vara tuffa, hårda, sorgsna, glada, häftiga och oslagbara stunder som man förmodligen måste uppleva för att förstå.
Dock ska jag göra allt jag kan för att så ofta som möjligt uppdatera här på bloggen och dela med mig så mycket som möjligt av känslor, bilder och upplevelser till er.
Jag kommer leva i ett land där fattigdom är en vardag,
där många, eller de flesta underbara barn lever under hemska förhållanden.
Jag kommer att ta del av en helt annan kultur och för en stund bo i ett land som troligtvis inte liknar Sverige någonstans.
Rinnande vatten och el finns inte där jag kommer bo under två månader och maten är helt annorlunda mot vad min mage är van vid.
Idag har jag haft en dag tillsammans med pappa, storebror, Laine & ett besök hos Annie.
God mat, fika, tårar, skratt och kramar har denna dagen bestått av.
Att krama pappa hej-då var det jobbigaste hittils, världens bästa pappa som är oroligast av alla för att hans lilla dotter ska dra iväg ensam till en helt annan värld.
Jag har full förståelse för nervositeten och kanske rädslan hos mina nära,
samtidigt som jag också vet att de alltid står bakom mig i ur & skur!
Så nu är jag redo för att lyfta mina vingar och börja mitt äventyr och min stora dröm!
Jag är redo att få ett eget perspektiv på kultur, fattigdom och människors situation i Afrika.
Jag är redo att hjälpa de få individer som jag kan hjälpa genom att ge av mig själv, min värme, min kärlek och mina erfarenheter.
Världen är inte så rättvis som jag vill att den ska vara, men jag ska göra allt jag kan dit jag ska nu!
Tack alla som önskat mig lycka till, gett mig värmande & stärkande ord, en turspark i rumpan och kärleksfulla kramar.
Tack för alla fina mejl och sms.
Ni är fantastiska allihopa och jag kommer ta med mig varje ord och ha med mig under hela mitt stora äventyr.
Ta hand om varandra här hemma och följ gärna min resa här på bloggen.
Puss & kram / Afrikanen
Sista natten hemma
Jag kan knappt blogga då huvudet är fullt av andra tankar just för tillfället.
Väskorna är packade, kroppen har fått resfeber och jag är nu redo för mitt stora äventyr!
Det är nästan jobbigt att vänta längre nu, man vill bara checka in väskorna och sätta ner rumpan i planet, sen helst landa i Afrika på två röda ;)
Igår inleddes dagen med JVM-silver tillsammans med Lisa, Linus & Tobban. gött och grattis till det småkronorna!
Senare på kvällen blev jag överraskad av mina fina vänner Lisa, Sara, Sara & Ida som kom och hälsade på mig oväntat.
Vi åt tacos, pratade och jag fick min sista kram på väldigt länge.
Människor som betyder mer än ord kan förklara.
Jag kommer sakna er oerhört mycket!
I fredags var jag i Munkfors en hel dag och besökte alla där hemma.
Farmor och jag satt och pratade och kollade gamla kort i flera timmar,
Felicia & Leif bjöd på kaffe och skratt,
Mormor & Gunnar fick dela min spänning inför resan till fullo då jag satt hos dom nästan till midnatt och mös i deras soffa.
Pappa & Carin lagade hemma-pizza, mums!
Idag fick jag vakna brevid min bästa vän Lisa och mysa med enkel frukost.
Sen dök kära Lina varit upp på besök och vi har ätit middag tillsammans.
Så Ja, Det har varit sköna, mysiga och känslosamma dagar.
Skönt, mycket skönt att få krama dem alla och få lite stärkande ord att stoppa ner i fickan till resan.
Men samtidigt som jag måste erkänna att jag gråtit en del,
men det hör till så man är en såndär riktigt känslosam människa :)
Nu är som sagt allt klart och imorgon ska jag umgås med min älskade pappa och storebror, sen ska jag även träffa Annie & Laine innan jag åker mot Landvetter vid midnatt.
Vi hörs imorgon igen innan jag lyfter mina vingar.
Sov gott och puss på er!
En breezer hjälpte till att stilla stressen lite, mitt i all packning tidigare ikväll! ;)
Det närmar sig med stormsteg
Resan till Tanzania närmar sig verkligen och det är endast fyra dagar kvar här hemma i Sverige nu.
Kroppen, dess innehåll och alla känslor verkar förbereda sig för fullt må jag säga.
Ibland känns det som att någon sitter inne i huvudet med en hammare och bankar,
men av erfarenhet så vet jag att han heter spänningshuvudvärk,
Vaktmästaren i magen jobbar på för fullt för att hålla illamåendet nere då nervositeten regerar,
Glädjeruset går genom kroppen då och då, när jag ser mig själv omringas av söta barn,
Och samtidigt försöker jag att njuta av de sista dagarna hemma,
trots stressen som smyger runt bakom hörnet..
Jag antar att det är så det ska vara när ens stora dröm, en riktigt utmaning och ett stort äventyr väntar om bara fyra dagar!
Jag har inhandlat allt och mer därtill faktiskt.
Idag blev det en ny kamera, lite godis till barnen och lite annat bra att ha.
Pengar är växlade,
och nya malariatabletter är fixade som fick ersätta de andra som min kropp inte kom överens med.
2000SEK!!!
Ja man tackar! Nu måste väl ändå den där Malarian hålla sig borta kan man ju tycka ;)
Jag har vinkat av familj och vänner en efter en med start på julafton.
Att inte göra någon big deal av att vara borta två månader i en helt annan del av världen,
där inget är som hemma, det är faktiskt inte så enkelt som man tror.
Jag vet ju att alla mina fina är med mig på resan, fast på långt avstånd,
men den där lilla klumpen i magen infinner sig ändå, när jag tänker på att jag inte kan ringa, kramas och prata som alltid, när jag vill..
Mamma & Fredrik åkte till Phillipinerna på julafton,
(Bilden visar att dom har det ganska okej där ändå ;))
Ekblom åkte till Thailand på juldagen,
Lillebror Marcus åkte hem till Oslo på annandagen,
Lillebror Pontus åkte också till Oslo för en vecka sen,
AnnLo, Wallin, Sanna har åkt hem till sina "nya" hemstäder,
och idag har jag sagt hej-då till Lisa Persson.
Jag har kramat & pussat på dom allihopa, jag har även fällt en & annan tår, och jag saknar dom redan!
Även om det återigen, bara är två månader jag ska vara borta.
Nu ska jag försöka packa klart det mesta för att sen kunna njuta av helgen tillsammans med resten av min familj och mina älskade vänner som är kvar hemma,
ja jag tänker krama er sådär riktigt hårt som jag är bäst på! ;)
Lisa skrev ett så fint blogginlägg som jag stolt måste dela!
Jag blir rörd till tårar och varm i hela kroppen.
Tack! All kärlek till dig min fina vän!
Gott nytt år!
Hoppas att ni alla, precis som jag, hade en förträfflig nyårsafton igår!
Jag har haft underbart sköna dagar i Sälen tillsammans med ett härligt gäng.
Skrattat, bastat, åkt snowboard, grillat, skålat, umgåtts och helt enkelt avslutat året på bästa sätt!
Nu ser jag fram mot 2013 med spänning!
Det nya året startar idag.
Nya möjligheter, nya förväntningar, nya mål och nya utmaningar väntar för oss alla!
Men man måste inte alltid veta vad som väntar runt hörnet, kom ihåg det!
Sparka igång det nya året med glädje nu och ta hand om varandra där ute :)
Puss & kram ❤
