One year ago
Samma värld - Skilda världar!
För exakt ett år sedan satt jag på planet påväg till Tanzania.
Där skulle jag uppfylla en av mina allra största drömmar!
Jag stötte på situationer jag aldrig tidigare gjort.
Jag fick göra saker jag aldrig kunnat föreställa mig innan.
Jag mötte människor som har haft den absolut värsta tänkbara starten på sina liv och trots det hade de största leenden jag sett!
Jag levde i en kultur som inte ens går att jämföra med min egen.
Jag fick perspektiv på fattigdom, elände och bilderna man annars bara ser på tv.
Jag fick leva tillsammans med människor som tar vara på det lilla de har och kämpar tillsammans mot alla odds,
Jag var nervös, rädd, orolig, ledsen och blev sjuk.
Men framförallt var jag hoppfull, glad, lycklig, stark och modig!
Gör det Du drömmer om!
Uppfyll drömmar!
❤️
Jag hoppas och drömmer om att jag kan resa tillbaka till denna världen full av liv under 2014!
En värld full av liv
Aftonbladet skriver om ett område i Afrika där fattigdom är lika självklart som att vi har ett VISA-kort
Tv 4 nyheterna filmar från en plats i Afrika där svält är lika vanligt som att det här finns ett gatukök på varje torg
På radion berättar de om människor i en Afrikansk by som lämnat jorden på grund av HIV/AIDS lika självklart som att vi får vattenkoppor här
Googlar du på Afrika så kommer ordet "bistånd" upp lika snabbt som en liter bensin fylls upp när du tankar bilen
Pratar man om Afrika så tänker nog de flesta precis som media beskriver det
Och visst är det sant
Det är fakta
Det är jordens näst största världsdel
Där bor ca en miljard människor
Ungefär en miljon människor dör av HIV/AIDS varje år
Och ja, det är världens fattigaste kontinent
I början av detta året satte mig på ett plan som tog mig till den där fattigaste kontinenten
Närmare bestämt,
Afrikas hjärta - Tanzania
Där möttes jag mycket riktigt av allt detta som för mig tidigare bara varit fakta ur böcker, tidningar och tv-program
Men nu fick jag se det med mina egna ögon,
från mitt perspektiv,
ett helt nytt perspektiv
Oj oj oj!
säger jag bara vad det där kamera perspektivet på tv har lurat mig!
Absolut jag kände sorg, medlidande och maktlöshet
Jag fick tårar i ögonen och klumpar i magen
Jag såg misär
Jag grät och ville ibland slå sönder någonting i önskan om att det var orättvisan jag slog sönder och samman!
Men så mycket mer än det jag kände!
Värme
Kärlek
Glädje
Mod
Styrka
Uppskattning
Gemenskap
Lyckorus
Alla dessa underbara känslor fyllde mig tack vare människor som har egentligen ingenting materiellt sett
som inte har sjukvård
ibland inte mat
många har ingen mamma eller pappa
ingen familj alls i livet
inte ens lite vatten
Men de har så mycket KÄRLEK!
Jag har upplevt samma saker här hemma.
Men aldrig
Aldrig någonsin på samma sätt
Det är en obeskrivlig känsla
Sverige
Afrika
Det är skilda världar
Oj vad jag saknar den där andra världen
Med den röda sanden
de proppfulla bussarna
skumpiga vägarna
friska luften
vackra stjärnhimlen
sången
dansen
de omtänksamma människorna
starka barnen
modiga mammorna
de där oerhört vackra ögonen
afrohåret
kritvita leendena
ljusa handflatorna
all den kärlek, värme och glädje!
Åh som jag saknar den,
Världen full av liv!
❤
Reach out a Hand
För en tid sedan öppnade jag en facebook sida under namnet Reach out a Hand.
Där kommer all uppdatering att finnas i samband med insamlingen vi nyligen har startat.
Gå gärna in och gilla för att hjälpa oss att sprida information om denna välgörenhet!
På bloggen hittar ni all information om vår påbörjade projekt.
http://reachoutahand.blogg.se
Reach out a Hands kontonummer är 1134 30 83672
Där mottages bidrag av summor, stora som små tacksamt!
Hoppas ni vill följa mig och mina volontärvänner på denna väg,
mot drömmen om att kunna hjälpa så många sjuka barn som bara är möjligt och på den vägen även kunna hjälpa till att uppfylla deras drömmar!
Reach out a Hand / Madelene
Afrikas pärlor
Nu har jag landat lite i Sverige och ska försöka börja dela med mig av mitt äventyr till er.
Att skriva om alla dagar, känslor och upplevelser kommer att bli en omöjlighet,
men jag ska verkligen försöka göra mitt bästa för att ni ska kunna känna och ta del av det jag levt i under två månader.
Jag åkte i hopp om att få ett perspektiv på Afrikas kultur.
Jag hade väl egentligen inga förväntningar, då jag inte visste vad jag skulle komma till för människor, platser eller vad jag skulle möta på andra sidan jorden.
Två resväskor med kläder & gåvor, en bok med stärkande, peppande ord från familj och vänner,
ett fotoalbum på de mina, och ett halsband med lycka från mamma & Lisa fick följa med mig på resan.
Väl framme så möttes jag av Ett barnhem med barn från 1½ och uppåt, ungdomar som jobbar och bor på gården och vuxna som tar ett otroligt ansvar för att allt ska gå runt.
Alla individer med olika uppväxter, hemska händelser som liten, sjukdomar och underbara hjärtan!
Allt var ungefär som en bondgård på 1500-talet med alla dess djur, underbara natur, ganska outvecklad by och sättet att leva på.
För att nämna lite som jag gjort och upplevt,
Odlat & plockat tomater & rensat bönor,
bytt blöjor & kramat gråtande barn,
sjungit, dansat & trummat,
lagat mat, diskat, krattat & bakat,
byggt hus i tegel & lera, flätat korgar & målat,
plåstrat om sår, behandlat paraciter & maskar i fötter, (var med en tysk läkare en dag i byn)
varit med på grisslakt, blivit attackerad av fladdermöss & hjälpt en hund att "somna in",
spelat fotboll, rockat ring med cykeldäck, byggt sandslott & hoppat hopprep,
duschat i regnvatten, tvättat kläder för hand & borstat tänderna ute i naturen,
grillat, druckit öl, läst böcker & upplevt monsunregn,
ätit mat som stått framme i två dagar, druckit brunnsvatten & sovit med spindlar,
varit på safari, annordnat fotbollscup & besökt sjukhus,
fått Malaria, magsjuka & feber...
Ja jag har hunnit med massa, massa och ovanstående är bara en bråkdel!
Men det jag vill berätta om är perspektivet jag har fått som jag åkte för att få,
glädjen jag har upplevt, gemenskapen som jag tror bara finns i Afrika och Vännerna för livet som jag har skaffat under resans gång!
Jag har uppfyllt en av mina stora drömmar genom att leva i en annan kultur,
hjälpa människor i Afrika och skåda den Afrikanska stjärnhimlen.
Jag har öppnat mitt hjärta och sträckt ut en hjälpande hand till de underbara människorna i Afrika, Matanana!
Jag har gett det jag kan av mig själv, min kunskap och mina erfarenheter, men OJ vad mycket mer än så jag har fått tillbaka!
Jag har fått vänner för livet!
Jag har upplevt en glädje som jag är helt säker på bara finns i Afrika!
Det finns en hemsk historia bakom varje litet barn jag har mött,
trots detta så har var och en av dom alla gett mig så mycket glädje och lycka under den här tiden!
Det finns inga ord som räcker till för att förklara hur starka och underbara varje litet liv är!
De ger så otroligt mycket genom att bara vara och varje individ har nu ett eget rum i mitt hjärta!
Det här inlägget kommer jag ägna till några av de underbara änglar som har gett mig minnen för livet och hjälpt mig att uppfylla min dröm.
Alfa
9 år. AIDS. Äter bromsmedicin.
Jag har aldrig mött en människa som visar sån glädje samtidigt som det ibland glänser sorg i ögonen.
Arbetsmyra och bär på en otrolig styrka!!
Sara
4år. Liten hjärnskada efter att hennes styvmamma försökt dränka henne som bebis.
Underbar solstråle full av glädje!
Beckham
1½ år. Blev matad med alkohol som liten. Vägrade dricka och äta när han kom till barnhemmet i början. Nu är han en rund & goo grabb som älskar allt vad mat och dryck heter. Världens charmtroll!
Zawadi
Hittabarn. Hittades på ett fält av barnhemmet och blev därav en i familjen.
Kramsjuk, goo & bara helt underbart vacker!
Wittey
4år. Kom till barnhemmet i hopp om att överleva. undernärd och övergiven. Väldens vackraste ögon och ett lyckorus uppstår vid varje kram!
Lea
1½år. Hittades i ett tygstycke då mormor tänkte överge henne. Föräldrarna döda i AIDS. Undernärd och knappt vid liv. Nu ler hon, älskar mat och gåtränar.
Att rädda en ängel som denna är något av den mäktigaste känslan i livet
Meki
Dagbarn och äter då mat på barnhemmet varje dag.
Har det väldigt svårt hemma men bor fortfarande kvar.
Ett charmtroll som fångar ditt hjärta genom att sjunga Waka Waka i hög ton!
Ja, det var några av de underbara liven som jag lärt känna under min tid.
De har gett så mycket glädje så ord inte räcker till att förklara med!
Det är elände, fattigdom & svåra sjukdomar i deras vardag,
Men den glädjen, värmen, kärleken och energin de ger en, den finns inte någon annan stans!
Matriellt sett har de ingenting, de leker med kapsyler, grässtrå, lera och om de får en fotboll så är hela veckan gjord!
Tacksamheten är så stor och de skapar aldrig problemen som vi gör som har ALLT och lite till materiellt sett!
Jag har gjort det här för att kunna bidra med mitt genom att hjälpa andra,
men jag kan aldrig sticka under stolen med att jag har gjort detta för min egen skull.
Jag har alltid velat det här och nu har jag gjort det.
Det var första men inte sista gången.
Jag kommer dela med mig av massa!
Aldrig för att någon ska tycka att jag är bra, bättre, bäst som gör detta för andra, (för det är jag absolut INTE!)
aldrig för att göra så att andra får dåligt samvete,
aldrig för att tvinga någon hjälpa till.
Jag gör detta Enbart för att jag vill göra det jag kan, samtidigt som jag uppfyller en av mina drömmar.
Jag delar det med er för att visa att det man gör betyder så otroligt mycket och går inte bara till spillo.
Jag delar det för att jag vill att ni ska försöka få en känsla av allt det undebara som Afrika har att ge!
Alla har vi olika mål här i livet och den som vill bli advokat, kemist, proffs, städerska, dagisfröken eller jobba på sibylla har lika rätt till att uppfylla sina mål som jag. Det är lika betydelsfullt!
Det är det som är så härligt med livet att vi alla har olika drömmar och om vi alla accepterar varandras mål och drömmar så blir det otroligt roligt att leva!
Med andra ord.
Alla kan inte göra som jag, göra det jag gör och det vet jag.
Men jag är glad, tacksam och uppskattar att det finns människor som vill dela det här äventyret med mig och förhoppningsvis mina framtida projekt.
______
En snabbinsikt i ett av mina framtida projekt kommer här.
Jag med några till från min volontärtid kommer starta en förening, namn lite oklart ännu.
En förening där vi kommer ha målet att hjälpa människor i Afrika med välmående, hälsa och chansen att få leva ett värdigt liv.
Idén fick jag genom att jag har mött en Afrikansk pärla vid namn Siamin.
Siamin är en 11 årig tjej.
Född med hjärtfel och har förmodligen inte många år (2år) kvar att leva om hon inte får en operation/ny hjärtklaff.
Det gör så ont i mig att veta detta och jag kände med en gång att jag måste bara göra något!
Alla är värda att leva ett värdigt liv och den här tjejen ska få uppleva drömmar precis som vi alla andra gör!
Jag, Marie & Lisa var till sjukhuset med henne och utförde kontroller och det fortsatte även då jag åkte hem. Tyvärr blev det än mer facit i hand att hjärtat är alldeles för dåligt...
Nästa steg är mer undersökningar och förhoppningsvis en operation.
Processen kommer absolut inte bli lätt, den kommer bli lång, med stora kostnader och det kommer att bli många hinder som måste krossas!
Men så är det och så får det bli!
Den här tjejen ska bli frisk och jag ska göra allt jag kan!
Min älskade pärla!
Det va väldigt kort, så mer får ni veta om det så fort jag/vi fått ordning på allt som ska ordnas.
Tillsammans kan vi göra mycket och jag hoppas att ni kommer att följa oss i detta projekt.
Vi ses snart igen då jag ska fortsätta visa bilder och berätta om resan.
Puss på er <3
Strong Together
Salama!
Tänkte bara skriva ett kort inlägg här från Zanzibar.
Jag vet att många har haft viljan att följa min resa, men då jag inte har haft tillgång till internet 2000m upp i luften där jag bott så har det tyvärr inte blivit något bloggande.
Men väl hemma så lovar jag att ni alla ska få ta del av min underbara resa till fullo!
Denna resa, detta äventyr har utmanat mig, min kropp, mina känslor och allt till max!
Det har varit skratt, kärlek, kramar, värme, tårar, motgång, sjukdom och allt som man kan tänkas att utsättas för iprincip.
Tyvärr så lyckades jag även få Malaria och blev riktigt sjuk.
Men jag väljer att se det som en erfarenhet rikare och kan gå i god för att det som inte dödar det härdar!
Barnen, ungdomarna, de vuxna, byn och hela kulturen har gett mig minnen för livet!
Jag har också fått det perspektiv på Afrikas verklighet som jag åkte för att få.
Den fattigdomen som finns har jag sett med egna ögon, och levt i.
Men det jag mest av allt tar med mig till mitt hemland är den otroliga kärlek, värme, glädje och gemenskap jag under två månaders tid levt i.
Det går inte att förklara, det måste upplevas!
LIVE TO WIN!
Vinn kärlek, vänskap och glädje genom att ge av dig själv.
Följ dina drömmar och var aldrig rädd för att sträcka ut din hand och hjälpa någon annan,
någon gång får du alltid tillbaka om du är rädd för att inte få det.
Uppskatta det du har, du behöver inte ha mer, mer och mer, det finns alltid anledning att sträva uppåt/framåt, men glöm ALDRIG vart du kommer från, vem som alltid finns där för dig och vad som gör dig hel!
Nu ska jag avsluta med att jag längtar så otroligt mycket efter de mina.
Mina älskade själar där hemma som alltid finns där och gör mitt liv så otroligt fint!
Vi ses på måndag då jag är på svenska mark igen, då jag tänker börja dela min resa och mina kommande projekt med er.
Puss & kram på er <3
Jag ska göra skillnad
Snäckan
När min pojke var fyra år var vi på Mallorca.
En morgon skulle jag springa utefter stranden.
Anders ville följa med,
Efter 25 meter blev han trött.
Han stannade, men jag sprang vidare.
När jag vände, såg jag honom som en liten prick,
som satt och väntade på mig.
När jag kom närmare såg jag att han gjorde någonting.
När jag kom helt nära, såg jag vad.
Han satt nere vid strandkanten och kastade snäckor i havet.
Under natten hade havet spolat upp mängder av snäckor.
Han räddade dem tillbaka till livet.
Jag tyckte det var fint gjort, och sa det också.
Men.....
Det var hundra snäckor på en meter och stranden var en mil.
Så jag ville få honom att inse det meningslösa.
Jag sa: Det är fint, men vad tror du det spelar för roll
att du kastar tillbaka en snäcka eller två.
Först tittade han bara på mig.
Han hade en snäcka i handen.
Sakta sträckte han upp den mot mig och sa:
För den här.
För den spelar det roll.
___________
Den här fina dikten/berättelsen värmer hela mitt hjärta.
Dessa orden tar jag med mig tillbaka till Matanana imorgon efter en ledig helg.
Ensam kan Jag inte rädda världen eller Afrika på något sätt,
men Jag ska göra skillnad för några få individer som har fått en riktigt hemsk start på livet.
Det ska inte behöva vara så att någons liv, värdighet och drömmar ska krossas för att de är födda på andra sidan jorden,
och livet är inte så rättvist som jag tycker att det ska vara.
Men jag ska göra det där lilla extra som jag kan, för några afrikanska pärlor som verkligen behöver det.
Nu dröjer det nog några veckorna igen tills jag får tillgång till internet.
Men nu är jag full av ny energi efter mejl, samtal på Skype och massa boost, så tack alla för allt stöd!
Tillsammans är vi starka!
Var rädda om er!
PUSS & KRAM PÅ ER!
I en helt annan värld
Äntligen ett stort och efterlängtat HEJ på er där hemma!
Nu tänkte jag uppdatera er lite här från Tanzania.
Eftersom jag bor 10 mil ut i buschen och avståndet till internet och el är lika långt så blir det tyvärr inte så mycket bloggande.
Men över helgen så befinner jag mig i en större stad vid namn Iringa.
Jätte mysig Afrikansk stad!
Vart ska jag börja?
Kort sagt gick flygresan bra, dock många tårar efter att jag vinkat av älskade Lisa och Storebror.
Men efter att ha fått massa stärkande ord av dom på flygplatsen och av alla er där hemma som peppat mig så kunde jag plocka upp de orden ur fickan och boosta mig själv! Tack alla!
Väl framme va det övenattning i Dar es Salaam för att tidigt på morgonen efter dra på Safari!
Fantastisk upplevelse där vi fick se massa djur på nära håll.
Under resan vidare till Matanana där jag ska bo i 2 månader hände allt från allergisk reaktion av en våtservett och motorstopp mitt i den afrikanska trafiken, men Hakuna Matata som vi säger här i Afrika! ;)
Av sammanlagt 12h i minibuss här i Afrika kan jag lova er att jag satt med hjärtat i halsgropen i 6h av dom.
Omkörning vid krön och i kurvor, ojämna vägar, krockade fordon efter vägkanten, slingriga smala vägar och branta stup.... Ja, en liten del av allt :)
Träsmak i rompa och VM i lökar under armarna också!
Försök tänka er...
Kör 6h så långt ut i ingenstans du kommer,
efter väger går små barn och vuxna med alltifrån trädvirke till vattenhinkar på huvudet,
husen är som en svensk lek-koja,
kläderna på folk liknar en svensk trasa!?
skor är överklass,
luften täcks av rök från brända sopor,
ingen el, inget rinnande vatten..
maten behöver vi inte gå in på...
Där och då, på plats, när ögat mötte allt detta så kände jag, Vad har jag gett mig in på?
Det här är verkligen en av de absolut fattigaste provinserna i Tanzania och här ska jag bo & leva i TVÅ MÅNADER!?
Väl framme fick jag svälja gråten och försöka trycka bort tankarna och plocka fram alla ord från er där hemma igen och min egen Styrka!
För det behövdes verkligen!
Vi sex volontärer möttes av sex andra goa volontärer, Ewout och Salome med storfamilj och alla underbara barnen Framför lägerelden, skön känsla av en oerhört stor gemenskap!
Nu har det gått en tid och chocken har mestadels lagt sig, trots att man möter nya saker varje timme och inget är som hemma, INGET!
Boendet innehåller bedbags i madrasserna titt som tätt,
ficklampan är min bästa vän då ingen el finns,
toan på Statiol är ett himmelrike då vi har endast ett hål i marken till toa...
(jag hade magsjuka i tre dagar.....)
duschen blir då man trotsar det iskalla regnvattnet,
maten är typ endast kolhydrater, deras huvudrutt är Ugali, man får inte säga så, men det smakar inget och konsistensen är vidrig! Men äta bör man annars dör man..
att tvätta lite underkläder för hand tar en timme typ,
jag lovar er att blommflugor i fruktkorgen inte kan jämföras med höns, tuppar, kor, grisar, flugor, hundar, katter mitt i maten... Häromdagen hittade vi en Grön Mamba (giftig orm) i skafferiet!!
sen alla underbara barn som alla har hemska uppväxter och händelser bakom sig...
någon har matas med alkohol som spädbarn, en annan är lite hjärnskadad efter att styvmamman försökt dränka henne som bebis, slag och undernäring är en vardag och det man innan sett på tvn i Sverige är man nu mitt upp i.
Något positivt tänker någon nu?
JA, mitt i allt detta elände så föds ett leende hos barn & vuxna vid varje möte!
det är sååå underbart och värmen sprids i hela kroppen!
Dans, sång, lek, glädje & en otrolig uppskattning visas,
ja afrikanerna har verkligen en livsglädje som ingen annan jag mött har,
trots svåra förhållanden och under knappt några förutsättningar Finns den där,
den otroliga värmen, kärleken, glädjen och omtanken! I LOVE IT!
Nu har jag kommit in mer i vardagen och ska njuta av denna charmiga kultur och hårdare sätt av att leva fysiskt sett.
Jag ska undervisa i skola, ge barnen all kärlek jag kan, spela fotboll, lära mig lite Swahili,
vi bygger en stuga i lera & tegel och i februari börjar ett nytt skolbygge i byn och massa mer!
Det känns som att det här är smörja för själen och allt där till, man går ner i varv till Hakuna Matata och tid finns knappt,
en riktigt tankeställare om att verkligen uppskatta det man har,
man känner hur otroligt lyckligt lottad man är som har det så alltför bra hemma!
Men som sagt, nu ska jag göra allt jag kan för att dessa barn i denna byn ska få det så bra som bara är möjligt.
Ta hand om varandra där hemma, så lovar jag att ta hand om mig och barnen här nere.
Som sagt, inget internet och ingen mobil,
så titta upp på stjärnhimlen när ni tänker på mig,
för varje gång jag ser den otroliga, obeskrivligt vackra afrikanska stjärnhimlen så tänker jag på er där hemma och försöker tänka på att vi är ändå rätt nära varandra som är under samma himmel!
Massa puss & kram från mig och Tanzania
Hej-Då Sverige, Hej Tanzania!
Imorgon klockan 06.25 lyfter planet mot Tanzania.
Närmare bestämt Matanana (2000m ö havet) som ligger i Iringaprovinsen i sydvästra Tanzania.
Där ska jag under två månader bo i byn och vara en extra hand för barnen på ett eller flera barnhem.
Jag vet redan nu att det kommer vara tuffa, hårda, sorgsna, glada, häftiga och oslagbara stunder som man förmodligen måste uppleva för att förstå.
Dock ska jag göra allt jag kan för att så ofta som möjligt uppdatera här på bloggen och dela med mig så mycket som möjligt av känslor, bilder och upplevelser till er.
Jag kommer leva i ett land där fattigdom är en vardag,
där många, eller de flesta underbara barn lever under hemska förhållanden.
Jag kommer att ta del av en helt annan kultur och för en stund bo i ett land som troligtvis inte liknar Sverige någonstans.
Rinnande vatten och el finns inte där jag kommer bo under två månader och maten är helt annorlunda mot vad min mage är van vid.
Idag har jag haft en dag tillsammans med pappa, storebror, Laine & ett besök hos Annie.
God mat, fika, tårar, skratt och kramar har denna dagen bestått av.
Att krama pappa hej-då var det jobbigaste hittils, världens bästa pappa som är oroligast av alla för att hans lilla dotter ska dra iväg ensam till en helt annan värld.
Jag har full förståelse för nervositeten och kanske rädslan hos mina nära,
samtidigt som jag också vet att de alltid står bakom mig i ur & skur!
Så nu är jag redo för att lyfta mina vingar och börja mitt äventyr och min stora dröm!
Jag är redo att få ett eget perspektiv på kultur, fattigdom och människors situation i Afrika.
Jag är redo att hjälpa de få individer som jag kan hjälpa genom att ge av mig själv, min värme, min kärlek och mina erfarenheter.
Världen är inte så rättvis som jag vill att den ska vara, men jag ska göra allt jag kan dit jag ska nu!
Tack alla som önskat mig lycka till, gett mig värmande & stärkande ord, en turspark i rumpan och kärleksfulla kramar.
Tack för alla fina mejl och sms.
Ni är fantastiska allihopa och jag kommer ta med mig varje ord och ha med mig under hela mitt stora äventyr.
Ta hand om varandra här hemma och följ gärna min resa här på bloggen.
Puss & kram / Afrikanen
