Livet är skört
Fina ord jag läste utanför Tinghuset idag.
Han kom, tok og la oss i sorg,
Men vi knytter nu en borg i vern om minne om de som ble tatt ifra oss, de unge som hade sloss for en rettferdig verden og likeverd uten og
ty til sabler å sverd.
Regnet som sildrer ned er Himmelen som gråter forvårt kjære land.
Norge må nå stå samlet hand i hand.
Katastrofen rammet en hel nasjon,
Nå møtes vi i gråt og pasjon for å henge om våre kjære, og med håp att vi kan lære å verne om de skjøre liv, med ydmykhet og ny giv.
Unge liv med gla sinn, rødmende kinn måtte seile til englene altfor ung,
tilbake står hjerter så tung.
Ord som skulle bli sagt førstummer på våre lepper og nå hendene vi knepper i bønn om en kjærlig verden frelse og med tanke om å beskytte liv og helse.
Håp, tro og kjærlighet - gyllene ord fra barndoms dager og som igjen behager.
Tenk på disse tre ord og send en tanke til din "søster" eller "bror".
Idag tog jag mig en stund för att sända alla mina tankar till offren, alla nära & kära i samband med tragedin i Oslo och på Utøya 22 juli.
Tårarna rann.
Alla människor som står runt en och gråter, kramas, lämnar blommor..
Det får en verkligen att tänka efter hur himla skört livet är.
Man ska skratta, gråta, våga, vara rädd, utforska, uppleva, vinna, förlora, resa, uppskatta och framförallt vara rädd om sig själv och varandra.
Man ska ta vara på stunden man har fått här på jorden <3
40000 människor samlades på Youngstorget och sjöng sången Regnbågsbarn, som Anders Beiring Breivik hatar mest av allt!
Sången Regnbågsbarn
