När orden inte räcker inte till
Breivik.
Ett namn som jag helst inte använder.
En människa som jag på avstånd känner det största hatet mot.
En av världens sjukaste människor.
Idag får han sin dom för de ofattbart, brutala handlingar han utförde 22 juli i Norge.
Sorgen sprider sig i rättsalen.
Ute på gatan.
Hemma i soffan.
Överallt i hela Norge.
Domen.
Inte psykotisk när han utförde handlingarna.
Förvaring. Fängelse.
21 år.
Minst 10 år.
Det är lagens strängaste straff i Norge.
Mina ord räcker inte till.
Jag som ser allt på avstånd, utan känna något av offern, utan att vara på plats när dåden skedde.
Jag blir illamående av tanken på allt, förbannad av att se honom LE i rättsalen.
Jag kan endast försöka förstå sorgen, känslorna, hos de som mist någon, saknar någon och har ärr för livet.
Orden räcker inte till.
De döda är inte borta, de har bara gått ett stycke i förväg
Inte bara idag, men speciellt idag går alla mina tankar och tårar till alla som sörjer sina kära,
som kämpar med att hitta tillbaka till vardagen,
som sliter med tomheten,
som sliter man saknaden,
till alla er som lever i den verklighet som för en människa borde vara endast en mardröm.
Sov i ro
Kommentarer
Trackback
