Memories
Igår tog jag mig en tur hem till kära lilla Munkfors.
När jag kommer dit så känner jag verkligen att jag har gjort mitt där, jag är färdig.
Men jag är så himla glad att det var där mitt liv började!
Solen sken, jag tog mig en promenad, och det finns ingen promenad som för med sig så många minnen som en i den orten där man växte upp.
Där blev jag till stor del den Madelene jag är!
Där kröp, gick, cyklade, spelade jag innebandy, fotboll, åkte skridskor, klippte gräsmattan, pussades, bråkade, åt godis, lekte med kompisar, plattade håret, gick på disco, var full, läste läxor, körde bil, solade, badade, älskade, hatade & skrattade för första gången i mitt liv!
Allt det får mig att le och känslan av att gå under tiden som olika minnen, på olika platser pluppar upp i huvudet är helt fantastiskt! :)
Sen känns det alltid lite tomt och ledsamt att gå förbi huset där man växte upp, där jag bodde i 21 år!
Det står tomt, ingen bor där, jag är så rädd att det förfaller..
Där inne, i mitt första hem, har jag upplevt alla känslor som bara kan upplevas!
Munkfors är en plats som ja håller varmt om hjärtat, där har jag mina rötter, dit kan jag alltid komma och känna mig oerhört trygg <3
Uddeholmsvägen 10, huset där jag växte upp <3
Genvägen som jag har gått nästan varje dag sen jag lärde mig att gå! :)
