I en helt annan värld
Äntligen ett stort och efterlängtat HEJ på er där hemma!
Nu tänkte jag uppdatera er lite här från Tanzania.
Eftersom jag bor 10 mil ut i buschen och avståndet till internet och el är lika långt så blir det tyvärr inte så mycket bloggande.
Men över helgen så befinner jag mig i en större stad vid namn Iringa.
Jätte mysig Afrikansk stad!
Vart ska jag börja?
Kort sagt gick flygresan bra, dock många tårar efter att jag vinkat av älskade Lisa och Storebror.
Men efter att ha fått massa stärkande ord av dom på flygplatsen och av alla er där hemma som peppat mig så kunde jag plocka upp de orden ur fickan och boosta mig själv! Tack alla!
Väl framme va det övenattning i Dar es Salaam för att tidigt på morgonen efter dra på Safari!
Fantastisk upplevelse där vi fick se massa djur på nära håll.
Under resan vidare till Matanana där jag ska bo i 2 månader hände allt från allergisk reaktion av en våtservett och motorstopp mitt i den afrikanska trafiken, men Hakuna Matata som vi säger här i Afrika! ;)
Av sammanlagt 12h i minibuss här i Afrika kan jag lova er att jag satt med hjärtat i halsgropen i 6h av dom.
Omkörning vid krön och i kurvor, ojämna vägar, krockade fordon efter vägkanten, slingriga smala vägar och branta stup.... Ja, en liten del av allt :)
Träsmak i rompa och VM i lökar under armarna också!
Försök tänka er...
Kör 6h så långt ut i ingenstans du kommer,
efter väger går små barn och vuxna med alltifrån trädvirke till vattenhinkar på huvudet,
husen är som en svensk lek-koja,
kläderna på folk liknar en svensk trasa!?
skor är överklass,
luften täcks av rök från brända sopor,
ingen el, inget rinnande vatten..
maten behöver vi inte gå in på...
Där och då, på plats, när ögat mötte allt detta så kände jag, Vad har jag gett mig in på?
Det här är verkligen en av de absolut fattigaste provinserna i Tanzania och här ska jag bo & leva i TVÅ MÅNADER!?
Väl framme fick jag svälja gråten och försöka trycka bort tankarna och plocka fram alla ord från er där hemma igen och min egen Styrka!
För det behövdes verkligen!
Vi sex volontärer möttes av sex andra goa volontärer, Ewout och Salome med storfamilj och alla underbara barnen Framför lägerelden, skön känsla av en oerhört stor gemenskap!
Nu har det gått en tid och chocken har mestadels lagt sig, trots att man möter nya saker varje timme och inget är som hemma, INGET!
Boendet innehåller bedbags i madrasserna titt som tätt,
ficklampan är min bästa vän då ingen el finns,
toan på Statiol är ett himmelrike då vi har endast ett hål i marken till toa...
(jag hade magsjuka i tre dagar.....)
duschen blir då man trotsar det iskalla regnvattnet,
maten är typ endast kolhydrater, deras huvudrutt är Ugali, man får inte säga så, men det smakar inget och konsistensen är vidrig! Men äta bör man annars dör man..
att tvätta lite underkläder för hand tar en timme typ,
jag lovar er att blommflugor i fruktkorgen inte kan jämföras med höns, tuppar, kor, grisar, flugor, hundar, katter mitt i maten... Häromdagen hittade vi en Grön Mamba (giftig orm) i skafferiet!!
sen alla underbara barn som alla har hemska uppväxter och händelser bakom sig...
någon har matas med alkohol som spädbarn, en annan är lite hjärnskadad efter att styvmamman försökt dränka henne som bebis, slag och undernäring är en vardag och det man innan sett på tvn i Sverige är man nu mitt upp i.
Något positivt tänker någon nu?
JA, mitt i allt detta elände så föds ett leende hos barn & vuxna vid varje möte!
det är sååå underbart och värmen sprids i hela kroppen!
Dans, sång, lek, glädje & en otrolig uppskattning visas,
ja afrikanerna har verkligen en livsglädje som ingen annan jag mött har,
trots svåra förhållanden och under knappt några förutsättningar Finns den där,
den otroliga värmen, kärleken, glädjen och omtanken! I LOVE IT!
Nu har jag kommit in mer i vardagen och ska njuta av denna charmiga kultur och hårdare sätt av att leva fysiskt sett.
Jag ska undervisa i skola, ge barnen all kärlek jag kan, spela fotboll, lära mig lite Swahili,
vi bygger en stuga i lera & tegel och i februari börjar ett nytt skolbygge i byn och massa mer!
Det känns som att det här är smörja för själen och allt där till, man går ner i varv till Hakuna Matata och tid finns knappt,
en riktigt tankeställare om att verkligen uppskatta det man har,
man känner hur otroligt lyckligt lottad man är som har det så alltför bra hemma!
Men som sagt, nu ska jag göra allt jag kan för att dessa barn i denna byn ska få det så bra som bara är möjligt.
Ta hand om varandra där hemma, så lovar jag att ta hand om mig och barnen här nere.
Som sagt, inget internet och ingen mobil,
så titta upp på stjärnhimlen när ni tänker på mig,
för varje gång jag ser den otroliga, obeskrivligt vackra afrikanska stjärnhimlen så tänker jag på er där hemma och försöker tänka på att vi är ändå rätt nära varandra som är under samma himmel!
Massa puss & kram från mig och Tanzania
Kommentarer
Postat av: Anonym
Du sprider nog charm o glädje där med , ha det så bra o var rädd om dig, kramiz
Trackback
